Tänkte lite på att jag har varit räddslashnervös för det här med att flytta. För jag lämnar alla mina vänner, min familj, ett jobb och gratis boende.

Men nu kan jag inte vänta tills jag får komma härifrån. Ärligt talat så förstår jag inte ens varför jag har tvivlat. Igår visade Cecilia mig en ny sida på facebook, en skvallersida om människor i den här staden. Alltså hur patetiskt får det bli? Räcker det inte med att alla ändå vet vilka alla är? Måste man ha en sida om vad dessa människor gör?

Nä, det fick mig må jävligt illa(samt skratta lite)

---

Sen ringde pappa mig idag och sa "Hur går det med Stockholm?" Jag svarade bra och då säger han något i stil med så du flyttar även om du hade fått ett jobb här, varpå jag inser att jag flyttar inte för att jag har ett jobb i Stockholm. För rent ekonomiskt så hade det varit smartare att stanna i Kristianstad men det är så sjukt ångestframkallande att vara här att inget är värt det.

Jag avskyr inte Kristianstad om det nu skulle verka så. Det är en trevlig stad där jag har träffat hur många fantastiska människor som helst. Men jag är ganska mätt på den och människornas beteende här. Då menar jag inte mina vänner, hade jag kunnat skulle jag packat ner er i en låda märkt "ömtåligt" och tagit med er upp.

---

Nog om det. Var även och fikade med Huggan idag, eller om det var Hugge han sagt var okej att kalla honom?

Nåväl, han ville väl delvis göra sin flickvän svartsjuk, men det var trevligt att träffa honom. Glad I can help liksom.

Gud jag låter så bitter, får lägga in en bild på mig och visa hur sjukt glad och taggad jag är inför morgondagen!!!

Nu blev jag dessutom hungrig. Men mamma går på viktväktarna så det är inte värt att gå upp o hämta kvällsmaten de åt medans jag var i stan. Igår åt vi en slajmgulgrön fisksoppa med svamp i tillsammans med tomatris. Det var delish. Nä.

Ska sluta skriva nu och publicera det snabbt som fan innan jag hinner ångra mig. Vet inte hur många inlägg jag skrivit och sedan inte publicerat.